Decemberväntan

Det hände så mycket ett tag att det känns som om boken redan fanns. Men sen uppstod väntan: på att nån ska ringa, nån annan ska ställa en fråga, nån tredje ska tala om tid. Tur att det är december och att julen behöver just den tiden.

Läste för övrigt i dag och i ett lokalt blad att skogsbruket kört sönder en odaterad, men troligen, boplats från stenåldern här i Norrbotten. Inte särskilt god förvaltning av kulturarv kan det tyckas och kanske hade det varit svårare att köra sönder ett tempel, såna som folket i regionen inte brytt sig om att bygga genom årtusendena.

Men vad vet man om det ... I vår tid är inte mycket som inte är värt nåt, värt nåt.