onsdag 29 december 2010

Och sen var det Bockstensmannen

Ungefär samtidigt som jag såg den där världens äldsta skida man hittat i Kalvträsk utanför Burträsk i Västerbotten, visade teve en dokumentär. Den handlade om Bockstensmannen, dräpt och pålad i en mosse. Urspännande - även i svartvitt.

I höstas fick äntligen Varbergs fästning och museet där kvarlevorna av mannen i mossen förvaras, precis som snövit, i en glaskista, ett besök. Och nog gick där en rysning hos flickan. Det svartvita skulle nu få färg, berättelsen nytt bränsle.

Museet är för övrigt en fin iscensättning av det arkeologer och historiker kunnat ta reda på om Bockstensmannes tid. Kanske kan de förklara varför hans öde blev som det blev. Kanske berättar det som skrivs bara om samtidens föreställningar om forntiden.

tisdag 14 december 2010

Nu hänger originalbilderna uppe igen.

Nu hänger originalbilderna uppe på ateljéväggen igen. De två syskonbarnen jag arbetar med kastar då och då nyfikna blickar på mina göromål. Har ni sett att älven äntligen lagt sig, påpeka jag. Titta vad fint, och solen släpar gulrosa ljus över den stora vita ytan utanför ateljéfönstren. Kolla! Men de bryr sig inte. Figurerna på pappersarken tycks ointresserade av det vita landskapet utanför. De har nog med sitt.

Jag broderar fast närbilden av Käldas händer. Skulle behöva mer av den bruna nyansen till skinnväggarna som även följer med på höger sida i den här bilden. Ganska stora ytor. Hur många tidningar jag än sparat på mig hittar jag sällan den rätta pappersnyansen eller bilden att riva ut och bearbeta med krita. Bläddrar genom tidningstravarna och suckar. I veckan kom några skogstidningar, där kanske...

fredag 3 december 2010

Om de bara visste...

Jag håller på att försöka göra mig hemmastadd med bloggskrivandet. För småvännerna Kälda och Knaper är datorernas värld obekant. Om de bara visste... Några originalbilder har varit på resande fot igen, på bilderboksseminariet i Jokkmokk i helgen. Ateljéväggen har luckor i bildberättandet som ögat söker sig till hela tiden. Jag hör hur syskonen muttrar i den svarat plastmappen: "Nu vill vi upp igen och vara med, släpp ut oss!"