Research

En av våra researchresor gick till Arjeplog och Silvermuseet. Där kom samtalet in på den grönsten format till ett redskap som arkeologerna hittat i Norrbotten. Det kallas nordbottniskt redskap. Vad det använts till är oklart. Lika oklart är om vi, med enbart nutidens kunskaper, någonsin kan komma nära. Men det liknar ett spett.

Därför - kan det ha använts för att gräva med? Nej - knappast. Sten är skört, trä håller inte heller särskilt länge, men gräva behövdes för de stora system av djupa gropar att jaga älgen neduti. Horn är hårdare, kanske gjorde skovlar av horn?

Att morbror med de blå ögonen arbetar med ett älghorn - klart att berättelsen formats så, och även texten har ändrats. Till vad annat är research för?

Måste bekänna...

Måste bekänna, lika bra att visa som det är. Jag är en värdelös läsare. Jag glömmer, hoppar över avsnitt och fantiserar ihop saker själv ganska hejvilt. Till råga på allt ändrar och lägger jag till det på egen hand. I Regines text står: "Morbror med de blå ögonen hugger på skoveln".

Titt! Utan vidare har jag hittat på att denna morbror bearbetar ett älghorn. "Texten och dess plats är i bilden," skriver Regine...

Nu skäms jag. Vet inte om jag skall ändra, sticker mig i fingertopparna och fläckar ner papperet med små röda droppar. Får lugna ner mig tills det slutar blöda. På andra sidan älven tuggar en stor älg i sig tallskott i djupsnön. - 34 grader, pappersvitt.

/Eva Stina S/

Texten - och dess plats är i bilden

Sent om kvällningen tittar jag på bild 8. Eva Stina har gjort några fantastiska tallar och ett hisnande perspektiv. Däremellan ska texten hitta sin plats, liksom melera och flyta in.

Uppe till höger:
"Tallarna sjunger idag.
Ssschunger. Ssschunger. Ssschunger.
Var brukar Knaper gå?"

(Knaper är Käldas lilla syskon.
En syster eller en bror. Det är inte så viktigt.)

I mitten:
"Småmössen kilar.
Morbror med dom blå ögonen lagar skoveln.
Donk, donk, donk.
Höga tittar på himlen ..."

(Det är full rulle på gården. Ingen ser när hon smyger sig bort dit där den allra finaste färgen finns.)


"Knaper?
Nej, ingen
Jo, någon.
Kanske viktigt."

Den strofen kanske vi ändå stryker.

Tänker texten i scener...

När jag skissat färdigt och upplever att det frusna ögonblicket stämmer, kollar jag ännu en gång att karaktärerna är på rätt plats i bildrutan. Klipper ut och flyttar runt personerna.

Klipper sedan ut kläderna, ansiktena och frisyrerna. Kläderna skall ju helst hålla sitt utseende, färger och nyanser. Blir olycklig när någon favorittidning börjar ta slut. Käldas hår kommer från en bunt sparade gamla blyertsteckningar med kraftig svärta med härlig sväng . Håller tummarna att de räcker.

Blicken och ansiktsuttrycken är viktiga. Broderar ögonen och munnen direkt på trikån innan jag syr fast på pappersbakgrunden. Stackars Kälda, fick sprätta och brodera om tre gånger.

Vill att Hän som överraskar Kälda skall peka. Mellan deras händer uppstår ett spänningsfält.
Har jobbat om Häns hand flera gånger, lämnar den och tänker att den går att åtgärda i Photoshop om det skulle behövas...

Nu hänger bilden på ateljéväggen. Börjar fundera på nästa, gruvar mig, vandrar runt och hittar på allt möjligt annat, bloggar till exempel...

/Eva Stina S/