fredag 16 november 2012

...att ta farväl...

Ibland är det svårt att ta farväl. Men om det känns som att det kan bli ett återseende går det lättare. Nu sätter jag punkt.

Bilden av hunden som vädrar mot skogen och tallheden blir tapet i slutet av boken. Kanske hunden upptäckt och lärt sig något. Precis som jag har gjort under arbetet med de femton bilderna.

Många tankar har färdats med nål och tråd över pappersarken, klippts av och knutits samman på baksidan. Där kan de ligga och lura bäst de vill. För snar kommer uppslagen att förvandlas till boksidor med Regines tankar. Bättre kan det inte bli!

/ES S/

torsdag 18 oktober 2012

Titeln...

Känns definitivt att sömma fast titelbokstäverna, men roligt. Äntligen! som någon brukar utropa när Nobelpristagaren i litteratur tillkännages. Titeln är ju ett tillkännagivande, det här handlar det om.

Uppskattar dialogen med redaktören och formgivaren. Och Regine förstås, Käldas och Knapers moder. Fortsätter att se över bilderna, ändra och rätta till innan den slutliga fotograferingen.

onsdag 10 oktober 2012

Ett halvt år sen sist.

Jag gläntar på mappen där bilderna legat nerpackade. Äntligen! ropar Kälda och tittar ut genom  dörren. Nu är det dags.

Det som varit då i några års tid är plötsligt nu. Berättelsen, verkligheten som Kälda och Knaper rört sig i börjar ta en annan form, framkallar sig till ett tydligare nu. En bok, ett objekt, någonting att ta i. Tror att tiden rör sig med tunna hinnor som låter det bakomvarande vara mer närvarande än vi anar. Hoppas att Kälda och Knapers värld kan förmedla något av genomskinligheten mellan nuet och det förhistoriska dået...

Tittar genom bilderna en extra omgång, förrådsställningen och lilla lavvon behöver mer mark och grästuvor. Känns fint att få hälsa på en stund till med nål och tråd innan fotografen slutligen skall försöka återge. 


/ES S/

tisdag 9 oktober 2012

Baksidestext

Det kommer en fråga från redaktören. Vem ska skriva baksidestexten? Har vi tänkt på den. I min hjärna materialiserar sig artefakten bok. Jag cyklar hemåt med en känsla som inte kan beskrivas.
Och nu ska jag svara Lisa Holmer. Det blir en boll från henne. Gillar verkligen att ha en redaktör!

måndag 24 september 2012

Det är på gång

I Bok och Biblioteksmässans tid växer och gror vår bok på förlaget i Göteborg. Det är en härlig känsla att ha flera hjälpare runt Kälda och hennes värld, goda händer som ska föra projektet fram till sin optimala punkt.

Och ett stort tack till Jokkmokks kommun som stöder produktionen av utställningen om vårt arbete!

/Regine

torsdag 8 mars 2012

Hoina.


Kälda vill inte bli störd, hon ritar med kol. Busiga hunden försöker knycka Knapers hopprep. Undrar vad hunden heter. Toivos hette Hoina.

Undrar om den här bilden sätter punkt...

söndag 4 mars 2012

En bild till - sista tupparket...


Upptäckte till min fasa i går att jag har slut fina Hahnemuhle tupp-papperet som alla Käldabilderna har som underrede. Bilderna ruvar på det om man säger så. Papperet har en mjuk äggskalston, är segt och passar bra att sy genom. Skisspapperet som bär bilderna är svagt gultonat det också, Daler Rowney. Blir alldeles olycklig om inte papperen har rätt ton, vissa är alldeles för vita och kalla och går mot blått. Lite äggskal och solgult måste det vara. 

Vår livs levande tupp Tutu gal och spatserar ute på gården med sina fem hönor inte ont anande om tupp-pappersnöden.  
Har börjat göra ett uppslag till, bokens titelsida. Roligt att få leka tillsammans med Kälda och Knaper ännu en stund. 
/ES S/
 

måndag 16 januari 2012

Dagarna ljusna

Januari sträcker ut sitt vita ljus. Ja, mer än så - i lördags som vi skrev till den 14 januari, var morgonen rent av rosa.

Såna mornar tänker jag att vår Käldaflicka och Knapersyskon kanske också fick se någon gång under sitt liv. Kanske mer sällan förstås då klimatet här vid Bottenvikens kust var varmare för sextusen år sen.

Ljuset når även bokprojektet. I månadsskiftet är det träff med förlaget igen.