Måste bekänna, lika bra att visa som det är. Jag är en värdelös läsare. Jag glömmer, hoppar över avsnitt och fantiserar ihop saker själv ganska hejvilt. Till råga på allt ändrar och lägger jag till det på egen hand. I Regines text står: "Morbror med de blå ögonen hugger på skoveln".
Titt! Utan vidare har jag hittat på att denna morbror bearbetar ett älghorn. "Texten och dess plats är i bilden," skriver Regine...
Nu skäms jag. Vet inte om jag skall ändra, sticker mig i fingertopparna och fläckar ner papperet med små röda droppar. Får lugna ner mig tills det slutar blöda. På andra sidan älven tuggar en stor älg i sig tallskott i djupsnön. - 34 grader, pappersvitt.
/Eva Stina S/
Hittat på är inte rätt, snarare är det arbetet som lett utanför den ursprungliga texten. Researchen, i det här fallet ett besök på Silvermuseet i Arjeplog, har fört in berättelsen på älghorn som skovlar. För med vad grävde man alla dessa gropar att fånga älg i?
SvaraRaderaVi pratade om med vad man grävde. Jag undrade om grönstenen i det som ser ut som ett spett och kallas nordbottniskt redskap, men som arkeologerna inte än ser ett användningsområde för. Spett är dock uteslutet, sten går sönder, trä likaså och många år var kvar innan plogar och spadar kunde stålskos. Horn är hårdare - kanske var det sådant man använde?
Noterat i minnet - ej i manus.
Det är därför Morbror med de blå ögonen sitter med ett älghorn. Eller hur?