Hur tursamt är 13...

13 bilder på ateljéväggen, hur tursamt är det? Har sparat utebilder i det längsta, i går blev den sista klar. Känner mig nöjd.

Nu återstår fram- och baksida. Hur "förpackas" berättelsen på bästa sätt? Boken känns som ett hemlighetsfullt paket. Framsidan kan glänta lätt på innehållet, visa och locka. Nu grunnar jag på vilket sätt den här berättelsen skall slås in...

Våra nyinköpta höns lägger sig i, tuppen Tutu gal, Pippi håller med och Makwelane skrockar i bakgrunden. Alla hönor fick sina sagonamn när barnbarnet Leo fick råda, sagofavoriterna till ära.

Snart är det dags på allvar för texten att lägga sig som vägvisare över ytorna. Spännande...

Som en sång

I går photoshop igen. Försöker att lägga in texten i bilden som jag skrivit den - och som jag läser den högt. Som en sång nästan tänker jag.

Det är svårt. Men jag blev ändå rätt nöjd med bilden. Det är den som föregår den där mittenbilden här nedanför. Det ska bli spännande att höra vad Eva Stina säger. Skickar det jag gjort hitintills:

Nej, nu kryper det i benen.

Jag vill ut!

Som en dans...

Avlånga utebilden som jag gruvat mig mest för går som en dans. Inte alls så många blodsutgjutelser och bortsprättningar. Förrådsställningen har jag bara gjort om en gång, det mesta hittar sig själv. Nu återstår tallar och grönska, mark och stenar.

Ute i den späda grönskan slåss flugsnapparna om holkarna. Hus- och ladusvalorna har också hittat hit i år igen. Välkommen vill jag ropa i kör med lommarna på älven.

Ser fram emot att se texten som Regine jobbar med löpa över bildytorna. Målsnöret kommer onekligen närmare och närmare...