Vänsterfoten.

Har repat, klippt och sytt om Käldas misslyckade vänstrerfot i dag. Blev bättre. Känner mig som värsta hobbyortopeden som försöker hjälpa mina karaktärer till bättre rörelseförmåga.

/ES S/

Elände...

Borde ha insett långt innan. Käldas vänsterfot blir inte bra. Men gör som jag alltid gör när jag känner på mig att någonting skevar. Ber maken komma och se.

"Kom och titta och säg vad du tycker!" Och visst, han ser också på en gång. "Vinkeln på vänsterfoten är fel. Det ser inte ut som att hon går framåt."

Måste repa upp och göra om. Vill inte att bilden skall se sprättig och omgjord ut, alla stygnhål syns ju så tydligt på papperet... Varför lär jag mig aldrig?

/ES S/

Knaper knåpigt...

Knåpigt med Knaper. Har svårt att hitta rätt storlek, klipper och gör om. Grälar på mig själv som inte lyckas finklippa till det. Snart ser arbetsbordet ut som en fotbollsmatch i ett söndertacklat knattelag .

Skärpning Sandling!

13

Har börjat med bild 13, bilden som avslutar berättelsen. 13 låter alltid lite lurigt, inte för att jag är vidskepligt, men.

Vill att bilden erbjuder ett perspektiv, en fortsättning till läsaren när Kälda hand i hand med "den främmande"tittat över axeln och sagt: "Hej då!". Knaper kommer knaprande slarvigt påklädd med hunden efter badet i sjön, nyfiken på vad Kälda haft för sig. Älgkon som hela tiden lurat i bakgrunden kikar fram mellan tallarna som en bekräftelse på Käldas vetskap. Det är bra om jag som läsare får fortsätta och fundera...

I den här bilden blir det småklipp och småsy, kanske jag gör Knaper aningen större... Än så länge ligger allting löst på papperet, går att flytta, ändra och tillägga.

I dag skall jag studera tallar, deras stammar och grenverk. Vi tänker fälla några att använda som extra stockar i ladan som skall timras upp nere vid älven i sommar. En vacker liten lada med lång historia, inte lika lång som vännerna Kälda och Knapers, men ändå. En gråtimrad vän värd att akta den också.
/Eva Stina/