Och sen var det Bockstensmannen

Ungefär samtidigt som jag såg den där världens äldsta skida man hittat i Kalvträsk utanför Burträsk i Västerbotten, visade teve en dokumentär. Den handlade om Bockstensmannen, dräpt och pålad i en mosse. Urspännande - även i svartvitt.

I höstas fick äntligen Varbergs fästning och museet där kvarlevorna av mannen i mossen förvaras, precis som snövit, i en glaskista, ett besök. Och nog gick där en rysning hos flickan. Det svartvita skulle nu få färg, berättelsen nytt bränsle.

Museet är för övrigt en fin iscensättning av det arkeologer och historiker kunnat ta reda på om Bockstensmannes tid. Kanske kan de förklara varför hans öde blev som det blev. Kanske berättar det som skrivs bara om samtidens föreställningar om forntiden.

Nu hänger originalbilderna uppe igen.

Nu hänger originalbilderna uppe på ateljéväggen igen. De två syskonbarnen jag arbetar med kastar då och då nyfikna blickar på mina göromål. Har ni sett att älven äntligen lagt sig, påpeka jag. Titta vad fint, och solen släpar gulrosa ljus över den stora vita ytan utanför ateljéfönstren. Kolla! Men de bryr sig inte. Figurerna på pappersarken tycks ointresserade av det vita landskapet utanför. De har nog med sitt.

Jag broderar fast närbilden av Käldas händer. Skulle behöva mer av den bruna nyansen till skinnväggarna som även följer med på höger sida i den här bilden. Ganska stora ytor. Hur många tidningar jag än sparat på mig hittar jag sällan den rätta pappersnyansen eller bilden att riva ut och bearbeta med krita. Bläddrar genom tidningstravarna och suckar. I veckan kom några skogstidningar, där kanske...

Om de bara visste...

Jag håller på att försöka göra mig hemmastadd med bloggskrivandet. För småvännerna Kälda och Knaper är datorernas värld obekant. Om de bara visste... Några originalbilder har varit på resande fot igen, på bilderboksseminariet i Jokkmokk i helgen. Ateljéväggen har luckor i bildberättandet som ögat söker sig till hela tiden. Jag hör hur syskonen muttrar i den svarat plastmappen: "Nu vill vi upp igen och vara med, släpp ut oss!"

Hur det hela började

Skellefteå museum. En skolklass från Bureå på besök. Jäsp och gud så tråkigt, med prat om gamla ting, tyckte den där lilla Regine som var jag. Kvinnan visar med höger hand.
"Titta där har vi världens äldsta skida. Den har man hittat i Kalvträsk."
Lilla Regine blir jättestor. Världens äldsta skida, härifrån där jag bor (nästan). 3 200 före Kristus.
Wow så mäktigt.

Så blev den av. En helg om bilderboken. I ett Jokkmokk så sagoligt vackert och tyst att man inte tror det är verkligt.

Hur som - 27-28 november träffade vi andra som är intresserade av bilderboken. Det blev ett par dagar med generösa presentationer av bilderboksprojekt i olika stadier och samtal om arbetet med bild och text. Genast ledde det till ett sug att skriva mera och få texter i byrålådan bildsatta.

Tack för senast Åsa, Katarina, Eva Stina, Bernt, Anna, Heide, Joar och Hiltrud.

Och tack Catrin för att vi fick låna ert bibliotek.